Medlemsstaterna utvärderar ämnen som finns förtecknade i den löpande handlingsplanen för gemenskapen för ämnesutvärdering i syfte att klarlägga om användning av dem utgör en risk för människors hälsa eller miljön. Syftet är att begära ytterligare information från registranten av ämnet för att, vid behov, kontrollera den misstänkta betänkligheten.

Utvärderingen kan i utmynna i slutsatsen att riskerna kontrolleras tillräckligt väl genom de åtgärder som redan vidtas. Annars kan den leda till förslag om EU-omfattande riskhanteringsåtgärder såsom begränsningar, identifiering av ämnen som inger mycket stora betänkligheter eller andra åtgärder som ligger utanför tillämpningsområdet för Reachförordningen, t.ex. harmoniserad klassificering.

I samarbete med medlemsstaterna fastställer Echa riskbaserade kriterier och väljer därefter ut de ämnen som ska utvärderas. De valda ämnena förtecknas av Echa i den löpande handlingsplanen, efter ett yttrande från medlemsstatskommittén. En utvärderande medlemsstat kommer att utses för varje ämne i den slutliga löpande handlingsplanen.

Det ursprungliga skälet till att välja ut ett ämne för den löpande handlingsplanen begränsar inte utvärderingens tillämpningsområde. Under utvärderingen kan medlemsstaten fastställa andra betänkligheter som behöver klarläggas för att man ska kunna avgöra om ett ämne inger betänkligheter eller inte. Medlemsstaten får dock rikta in utvärderingen på vissa aspekter av ämnet.

Genom ämnesutvärderingsprocessen bedöms alla registreringsunderlag från alla registranter som specifikt gäller samma ämne eller grupp av ämnen, dvs. för att kunna beakta de sammanlagda mängderna av produktionen och den kombinerade exponeringen. Andra tillgängliga informationskällor beaktas också.

Den utvärderande medlemsstaten har tolv månader på sig från offentliggörandet av den  löpande handlingsplanen (för ämnen som förtecknats för det första året) för att bestämma sig för om den behöver begära ytterligare information från registranterna för att klarlägga betänkligheten. Denna begäran sträcker sig i normala fall längre än standardinformationskraven i Reach (bilagorna VII–X). Exempelvis kan registranter bli tvungna att tillhandahålla studier som specifikt gäller hormonstörande egenskaper, faroinformation på en högre nivå även om alla registranter har registrerat med hänsyn till lägre mängder eller övervakning av koncentrationsnivåer i organismer eller miljön.

Uppfattningen att det behövs ytterligare information delas med alla andra medlemsstater och Echa för att en överenskommelse ska uppnås. Echa fattar beslut om att begära ytterligare upplysningar i enlighet därmed.