Hormonstörande ämnen
-
Aktuella vetenskapliga ämnen
- Förebygga cancer
- Hudsensibiliserande kemikalier
- Per- och polyfluoralkylsubstanser (PFAS)
- Mikroplaster
- Granulat och täckmaterial på gräsplaner
- Tatueringsbläck och permanent makeup
- Glyfosat
- Hormonstörande ämnen
- Bisfenoler
- Kemikaliestrategi för hållbarhet
- Djurförsök enligt Reach
- Ftalater
- Biocides
- Bly
- Research to enhance protection of our health and environment
Hormonstörande ämnen
I alla organismer länkar hormoner samman nervsystemet med kroppsliga funktioner såsom tillväxt och utveckling, immunitet, metabolism, reproduktion och beteende. Kemikalier som är "hormonstörande" kan påverka hormonsystemet och därigenom ge upphov till skadliga effekter både på människor och djur.
Ämnen som interagerar med hormonsystemet men som inte ger några skadliga effekter kallas för "hormonellt aktiva ämnen" eller "endokrint aktiva ämnen". Men skiljelinjen mellan hormonellt aktiv och hormonstörande är inte alltid tydlig därför att effekten i vissa fall blir uppenbar först efter en viss fördröjning.
Många olika ämnen, både naturliga och syntetiska, anses vara hormonstörande. Ibland blir de effekter som orsakas av hormonstörande ämnen uppenbara först en lång tid efter exponeringen. Om ett foster i livmodern exponeras för hormonstörande ämnen kan det till exempel leda till effekter som påverkar hälsan hos den vuxna personen och möjligen även hos framtida generationer.
Inom djurlivet har effekter som kan ha samband med hormonstörningar setts hos mollusker, kräftdjur, fiskar, reptiler, fåglar och däggdjur i olika delar av världen. Hos vissa arter har nedsatt reproduktion gett upphov till en minskning i populationen.
När det gäller människor tyder epidemiologiska studier på att hormonstörande ämnen kan ha orsakat förändringar i människors hälsa under de senaste årtiondena. Detta gäller bland annat sjunkande spermieantal, en ökad incidens av pojkar som föds med genitala missbildningar samt en ökning av vissa typer av cancer som är kända för att vara känsliga för hormoner. Mer kontroversiella kopplingar har föreslagits som försämrad neural utveckling och ändrat sexuellt beteende.
Enligt Reach kan hormonstörande ämnen identifieras som ämnen som inger mycket stora betänkligheter, tillsammans med kemikalier som är kända för att vara cancerframkallande, mutagena och reproduktionstoxiska. Syftet är att minska användningen av dessa och att de slutligen ska ersättas av säkrare alternativ.
I förordningen om biocidprodukter fastställs att verksamma ämnen som anses ha hormonstörande egenskaper inte kommer att godkännas såvida inte risken till följd av exponering av det verksamma ämnet är försumbar eller såvida det inte är bevisat att det verksamma ämnet är av avgörande betydelse för att förhindra eller kontrollera ett allvarligt hot mot människors och djurs hälsa eller miljön.
Vägledning för identifiering av hormonstörande ämnen
Europeiska kommissionen har bett Echa och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) att med stöd av gemensamma forskningscentrumet (JRC) utarbeta en gemensam vägledning för genomförande av de farobaserade kriterierna för identifiering av hormonstörande ämnen i samband med växtskyddsmedelsförordningen (EG) nr 1107/2009 och biocidförordningen (EU) nr 528/2012.
Vägledningen har offentliggjorts i EFSA Journal.
- Guidance for the identification of endocrine disruptors in the context of Regulations (EU) No 528/2012 and (EC) No 1107/2009
- Endocrine disruptor expert group
- Commission Delegated Regulation (EU) 2017/2100 of 4 September 2017 setting out scientific criteria for the determination of endocrine-disrupting properties pursuant to Regulation (EU) No 528/2012 of the European Parliament and Council. OJ L 301, 17.11.2017, p. 1–5.
- Commission Regulation (EU) 2018/605 of 19 April 2018 amending Annex II to Regulation (EC) 1107/2009 by setting out scientific criteria for the determination of endocrine-disrupting properties. OJ L 101, 20.4.2018, p. 33–36.
- WHO/IPCS (World Health Organization/International Programme on Chemical Safety), 2002. Global Assessment of the State-of-the-Science of Endocrine Disruptors. Journal 2002.