Identifiera all tillgänglig information

Identifiera all tillgänglig information

Det första steget är att identifiera all relevant tillgänglig information om själva blandningen och de enskilda ämnen som ingår i den, efter vad som behövs. Det är viktigt att känna till att klassificeringen avseende vissa faror alltid bygger på de enskilda ämnena i blandningen. Därför behöver du ha en klar bild av farorna med de ämnen som ingår i din blandning. Dina leverantörer ska vara din primära informationskälla.

 

Vad ska du betrakta som källor till "all tillgänglig information"?
  • All befintlig egen information om blandningen och de ämnen som ingår i den.
  • Ett aktuellt säkerhetsdatablad eller annan form av säkerhetsinformation från din(a) leverantör(er), för den importerade blandningen eller för de ämnen och/eller blandningar som ska ingå i den formulerade blandningen.
  • Klassificeringen enligt transportlagstiftningen från din leverantör.
    • En transportklassificering som gjorts i enlighet med FN:s rekommendationer om transport av farligt gods - modellregelverken, eller modellregelverken för transport av farligt gods på väg (ADR), på järnväg (RID), på inre vattenvägar (ADN), med flyg (ICAO TI) eller med sjötransport (IMDG), kan tyda på att man bör titta närmare på farorna med ämnet eller blandningen.
    • Även om ungefär samma klassificeringskriterier används för transportklassificering och enligt CLP-förordningen har transportregelverken ett annat tillämpningsområde och omfattar inte heller nödvändigtvis alla faror en blandning kan medföra.
  • Klassificerings- och märkningsregistret på Echas webbplats, som innehåller följande:
    • Klassificeringar av ämnen som är harmoniserade på EU-nivå (tabell 3.1 i bilaga VI till CLP-förordningen). Den harmoniserade klassificeringen och märkningen för ett ämne är rättsligt bindande i EU/EES, och hänsyn måste tas till denna vid klassificering av en blandning som innehåller ett sådant ämne.
    • Ämnesklassificeringar som tillhandahålls av tillverkare och importörer i deras C&L-anmälningar eller registreringsunderlag. En sådan klassificering inkluderar såväl alla tillämpliga harmoniserade klassificeringar som självklassificeringarna för de faror som inte omfattas av den harmoniserade klassificeringen.
  • Echas offentligt tillgängliga databas med information om registrerade ämnen. Databasen går att komma åt via fältet Sök kemikalier på sidan Information om kemikalier på Echas webbplats.
  • Fler källor, t.ex. OECD:s eChemPortal och andra källor som listas i kapitel 10 i Inledande vägledning om CLP-förordningen.
  • Hänsyn bör också tas till yttranden från internationellt erkända tekniska och vetenskapliga kommittéer (särskilt Echas riskbedömningskommitté) eller annan information på Echas webbplats samt till nya vetenskapliga rön.

 

Vilken grundläggande information behöver du för att avgöra om en blandning kan utgöra en fysikalisk fara, hälsofara eller miljöfara?

Den grundläggande information du behöver för att lista varje ämne i blandningen inkluderar

a.     ämnets identitet 

b.    ämnets koncentration i blandningen,

c.     ämnets klassificering och eventuella specifika koncentrationsgränser (SCL) eller multiplikationsfaktorer (M-faktorer),

d.    även uppgifter om eventuella föroreningar i och tillsatser till ämnet, inklusive deras identitet, klassificering och koncentration, kan vara av intresse. Generellt bör hänsyn tas till ämnen som ingår med minst 0,1 procent, men vilken koncentration som är relevant beror i slutänden på faroklassen och ämnet.

Om en beståndsdel i en blandning själv är en blandning måste information tas fram om de ingående ämnena i den blandningen tillsammans med deras koncentrationer, klassificeringar och eventuella tillämpliga särskilda koncentrationsgränser eller M-faktorer.

Enligt CLP-förordningen måste hänsyn tas till "all tillgänglig" information vid klassificering.

 

Vilken typ av särskild information kan du behöva?

Särskild information kan vara testdata om själva blandningen eller om ämnet eller ämnena i den, t.ex. i form av

  • studierapporter
  • studiesammanfattningar
  • relevanta parametrar från testdata (t.ex. värden för uppskattad toxicitet)

 

Vad är koncentrationsgränser och M-faktorer?

En särskild koncentrationsgräns är minimikoncentrationen av ett enskilt ämne som utlöser klassificering av en blandning eller summan av koncentrationer av relevanta ämnen om effekten av flera ämnen är additiv.

Koncentrationsgränser kan vara allmänna för en faroklass, indelning eller kategori (allmän koncentrationsgräns, GCL) eller så kan de vara specifika för ett visst ämne (särskild koncentrationsgräns, SCL). En särskild koncentrationsgräns kan fastställas för ett ämne utifrån ämnets potens. Syftet är att göra det möjligt att fastställa närmare hur mycket ämnet bidrar till klassificeringen av en blandning. Begreppet särskild koncentrationsgräns är huvudsakligen tillämpligt på hälsofaror. Särskilda koncentrationsgränser har företräde framför allmänna koncentrationsgränser.

För faroklassen "farligt för vattenmiljön" används begreppet multiplikationsfaktorer (M-faktorer) i stället för särskilda koncentrationsgränser. M-faktorer har fastställts för att ge ökad vikt för ämnen som klassificeras som farliga för vattenmiljön (kategorierna akut 1 eller kronisk 1) vid klassificering av blandningar. De används för att härleda klassificeringen för en blandning där ämnet ingår.

För närmare information, se kapitel 1.5 i Vägledning om tillämpning av CLP-kriterierna

Identifiera all tillgänglig information