Kommunikation längs distributionskedjan

Säkerhetsdatablad

safety data sheet Säkerhetsdatabladen omfattar information om ämnets eller blandningens egenskaper, faror som är förknippade med ämnet eller blandningen och instruktioner för hantering, bortskaffande och transport samt åtgärder för första hjälpen, brandsläckning och begränsning av exponering. Databladens format och innehåll specificeras i Reach-förordningen. Ett säkerhetsdatablad ska tillhandahållas nedströmsanvändare i följande fall: 

  • Ett ämne eller en blandning klassas som farligt enligt CLP-förordningen.
  • Ämnet är ett långlivat, bioackumulerande och toxiskt ämne (PBT-ämne) eller ett mycket långlivat och mycket bioackumulerande ämne (vPvB-ämne).
  • Ämnet finns med i kandidatförteckningen över ämnen som inger mycket stora betänkligheter (SVHC-ämnen).

Om ämnet även säljs till allmänheten behöver dock inget säkerhetsdatablad tillhandahållas annat än om det efterfrågas av en nedströmsanvändare eller distributör. 

För blandningar som inte klassificeras som farliga men som innehåller vissa farliga ämnen, ska ett säkerhetsdatablad tillhandahållas om det efterfrågas av nedströmsanvändare eller distributörer. 

Säkerhetsdatabladet ska uppdateras utan dröjsmål om ny information blir tillgänglig angående farorna eller om det finns behov av strängare riskhanteringsåtgärder. 

När nedströmsanvändare får ett säkerhetsdatablad måste de identifiera och vidta lämpliga åtgärder för att begränsa riskerna på bästa sätt. Leverantörer och mottagare av säkerhetsdatablad uppmanas att kontrollera att all nödvändig information finns med. En checklista har utvecklats av Echa tillsammans med tillsynsmyndigheter och finns tillgänglig för detta ändamål. Nedströmsanvändare uppmanas att informera sina leverantörer om eventuella felaktigheter eller inkonsekvenser i säkerhetsdatablad som tas emot. 

I fall där säkerhetsdatablad inte krävs måste leverantören ändå tillhandahålla tillräcklig information för säker användning. Om begränsningar eller tillståndskrav gäller för något ämne, bör nödvändiga uppgifter tillhandahållas. Leverantörer av varor som innehåller mer än 0,1 viktprocent av ett ämne i kandidatförteckningen måste tillhandahålla tillräcklig information för att möjliggöra säker användning av varan till nedströmsanvändare och distributörer.

Exponeringsscenarier

Exponeringsscenarier ger information om hur arbetstagare, konsumenter och miljön exponeras för farliga ämnen och hur exponeringen kan kontrolleras vid användning. Relevanta exponeringsscenarier ska ingå som en bilaga till säkerhetsdatabladet för ett ämne när ett företag i distributionskedjan har utfört en kemikaliesäkerhetsbedömning enligt Reach-förordningen.

Harmonisering och automatisering är viktiga beståndsdelar för en effektiv kommunikation. Som stöd för det har ett gemensamt layoutformat för exponeringsscenarierna antagits, och ESCom-katalogen med standardfraser och IT-format (ESComXML) har utvecklats. Det möjliggör ett automatiskt utbyte av harmoniserad information om säker användning av kemikalier mellan olika aktörer i distributionskedjan och deras egna system.

När nedströmsanvändare tar emot exponeringsscenarier måste de kontrollera om dessa omfattar deras egen användning av ämnet och deras användningsförhållanden, eller vidta alternativa åtgärder.

Formulerare av farliga blandningar måste identifiera sådan relevant information från exponeringsscenarierna som bör meddelas vidare och även avgöra hur denna information ska meddelas på bästa sätt.

Två strategier har utvecklats av branschen för att identifiera den information som ska förmedlas. En strategi benämns "information om säker användning av blandningar" (SUMI) och bygger på att branschorganisationer identifierar riskhanteringsåtgärder för typiska produkter och användningar inom sina respektive branscher. De tar fram SUMI-informationsblad där råd ges på ett användarvänligt sätt och som följer en överenskommen mall.

Formuleraren väljer lämpligt SUMI-informationsblad för sin produkt och kontrollerar att det stämmer överens med de exponeringsscenarier som mottagits från leverantörerna. Ett förklarande dokument har offentliggjorts av DUCC, samordningsgruppen för nedströmsanvändare av kemikalier.

Den andra strategin som bygger på identifiering av huvudkomponenter benämns LCID (lead component identification) och är avsedd för situationer där det inte finns något lämpligt SUMI-informationsblad tillgängligt. Formuleraren identifierar huvudkomponenterna i en blandning och härleder information för säker användning från de riskhanteringsåtgärder som gäller för huvudkomponenterna. Cefic har gett ut en praktisk vägledning om LCID-metoden.

Formulerare kan välja att förmedla den relevanta informationen från exponeringsscenarierna för de ingående ämnena på ett antal olika sätt:

 

1. Ta med informationen i själva säkerhetsdatabladet.

Detta är lämpligt när mottagarna är slutanvändare och när antalet identifierade användningar är litet och/eller enhetliga användningsförhållanden och riskhanteringsåtgärder gäller.

 

2. Bifoga information om säker användning i en bilaga till säkerhetsdatabladet

Detta är lämpligt när det finns flera olika användningar med olika användningsförhållanden. Ett harmoniserat format för sådana informationsblad (SUMI) har överenskommits mellan branschorganisationerna.

 

3. Bifoga relevanta exponeringsscenarier för ämnena i blandningen i en bilaga till säkerhetsdatabladet.

Detta är lämpligt när mottagarna också är formulerare som i sin tur tar fram säkerhetsdatablad för sina egna blandningar. Det kan också vara lämpligt för slutanvändare av blandningen, om de lämpliga riskhanteringsåtgärderna för en identifierad användning tydligt anges i ett exponeringsscenario för varje identifierad användning. Om det finns flera leverantörer av samma ämne kan ett konsoliderat exponeringsscenario tas fram.

Mer information om olika alternativ och deras tillämplighet finns i avsnitt 7.2 i Echas Vägledning för nedströmsanvändare.